Korrekt situationsanalys?

Den här killen har koll på läget, typ.

Tarmens toner

Allt är toner, sa han.

Allt är vibrationer, i sin grund.

Din tarm har en ton.

En frisk tarm har sin ton.

Du kan lyssna till den friska tarmen.

Till den friska tarmens toner.

Lägga skivan på din kropp – till och med – och

sätta ditt vattenglas på den över natten – och dricka vattnet på morgonen -

Låt de friska tonerna komma in, råda i dig.

Varje tanke har en ton – en vibration – en frekvens – en energi

Tarmens celler lyssnar på dina tankar – som blir dina känslor

och anammar samma ton – samma känsla

tarmkänsla – magkänsla – våra känslor i magen – ett känslocentrum

Våra känsliga magar – kroppar – som lyssnar -

Glada toner – Glada toner – Glada toner

Spirituellt test

Hur ställer du dig till följande påståenden?

* Det existerar någon form av Gudomlighet (engelskans Divinity)

* Människor har en själ

* Livet har ett syfte

* Människokroppen är något vi har snarare än något vi är

* Vi är andliga varelser med sporadiska mänskliga upplevelser snarare än mänskliga varelser med sporadiska andliga upplevelser.

Nyfiken på hur du ställer dig till ovan påståenden.

Lördagkväll

Trevlig kväll med Emma och Tony i Örsnberg. Det åts tårta och pastasallad, i omvänd ordning. Wilda var där. Jag kom dit sent, det tog tid att åka dit. Det var inte ”gröna vågen” direkt på vägen, utan mycket rödljus, och broöppning. Dessutom. Det var som att universum ville att jag skulle ta det lugnt, inte stressa. För är det broöppning eller rött ljus och man sitter i en bil är det inte mycket man kan göra. Då är det bara att gilla läget, ta ett djupt andetag, eller flera, och bara vänta tills det blir grönt.

 Vi spelade kort, och jag vann! Fantastiskt. Jag filmade lite, men mindre än jag hade tänkt egentligen. Eller trott kanske. Men det är helt ok. Tvångsfilmning är inte nödvändigt.

 I morgon är det firande av brorson och brorsdotter på Lidingö. Så jag ska åka dit. Våga mer. Det är mottot nu. För tiden. Kan. Jag kan. Om jag tror att jag kan så kan jag. Om man tror att man kan så kan man. Så det så. Det stod på Emma och Tonys dörr till och med, och påminde en fint innan man gick ut i världen igen.

Synkronicitet händer

Vad ska man blogga om? Och varför? För sin egen skull i första hand, tror jag. Det är nog därför de flesta bloggar. För att få utlopp för lite inuti. Sedan för att dela med sig, för att knyta kontakter med andra, bolla och växa.

Det är spretigt inombords. En del av mig vill ut igen och springa, den här gången. Springa bort alla inre knutar.

Vad som hände när jag gick ut sist: träffade min granne och hennes barn. Senare såg jag ett par personer stå och kasta något mellan varandra, en stor boll, som såg ut att vara någorlunda tung. Det visade sig vara en annan granne och hennes dotter. Dottern spelar tennis. Något för mig kanske. Tennisen alltså.

Och häromdagen träffade jag en kvinna, också på promenad, som talade till mig på ett speciellt sätt, hon var nyfiken. Och hon gav råd. Jag kände det som en hjälp. Måla, skriv, gråt och spring sa hon.

Det är synkronicitet at work. Det vi behöver kommer till oss. Tror jag. Vi möter det i vardagen, i varje levande stund i livet. Om vi är öppna för det, särskilt. Den meningsfulla slumpen. Möten som förmedlar något. De kommer till oss av en mening, som en hjälp. Det är häftigt. Det är magi. Och det händer, på riktigt!

——————————-

Synkronicitet är ett annat ord för synbart meningsfulla sammanträffanden men som saknar orsaksmässigt samband. Ett exempel på detta kan vara att man tänker att det var länge sedan man träffade en person och som av en slump stöter man på precis denna person i nästa gathörn.

Vad vill jag att andra ska se?

Nej, jag vill inte, säger förnuftet. Men, du borde nog, säger förnuftet (?) också. Säger hjärtat att jag ska prova ändå? Vet ej riktigt, kanske. Men lusten, den finns ju inte riktigt där…Det känns som ett stort stort berg som ska bestigas, nästan omöjligt, att det kommer att ta år och dagar, och vad ska jag skriva, och är det ens värt det, och vem ska läsa, alltså för vem skriver jag. Alla dessa ord. Det har funnits med mig, jag har burit och släpat på denna idé många år nu, länge länge är det.

Crazy Lovely India

Sammanfattar kanslolaget for Indien just nu. I borjan tankte jag skriva ett inlagg som inte blev av, det skulle handla om att alla man har mustacher och att vistelsen har pa turiststranden tranar en i konsten att saga nej. Nej till alla forsaljare som hyfsat konstant ar pa en om man gar langs med strandpromenaden nagra meter. Men nej, jag vill inte alltid ha sarong, cigg, eller trumma.